Matcher
Inter förlorade tyvärr matchen och åkte därmed ur Champions Leauge. Det var jävligt synd, med tanke på att dom började så pass bra. Nåja, ligan har dom ju kvar och där vågar jag nästan säga att dom är säkrade vinnare.
Annars så när jag kollade på matchen och såg hur klacken började sjunga, då gick det rysningar genom min kropp. Fan vad jag saknar tiden då jag verkligen var ett fotbolls freak.
Början på sommaren 2004, det var då det började. Såg en bild på Zlatan inför EM då han satt och hade en blå skjorta på sig. Han var ruggigt snygg och jag vart fast. Som tur var var det ju EM den sommaren så från att inte ha brytt mig ett dugg satt jag bänkad varenda match. Jag klippte ut allt som stod om han i tidningarna, jag tog reda på all fakta jag kunde. Jag var verkligen fast.
Sen i slutet på sommaren (jag kommer ihåg allt mycket väl) så var jag, Madde, Becki, Lina och Emmy inne i Vaxholm för att käka pizza, och på pizzerian ligger det ett Aftonblad. Självklart slänger jag mig över den, och där i står det att svenska landslaget har öppen träning på Råsunda samma dag. Så jag övertalar damerna och vi åker dit. Kollar på träningen och jag är helt exktas. Sen får vi veta att det kommer vara autografskrivning efter träningen så vi går dit. Men min man kommer aldrig och tjejerna är otåliga så vi går till Donken och köper glass. Men jag vill tillbaka till Råsunda så vi går tillbaka, och när vi är en bit ifrån så hör vi hur alla skriker: - ZLATAN, ZLATAN. Så jag börjar ju springa. Och där står han, i egen hög person. Jag får min första autograf av honom, jag var lyckligast i världen. Jag kan ju inte heller slita mig trots att mina vänner vill gå, men vi stannat kvar ett tag på mitt intiativ. Så tillslut är det bara jag och en kill kvar som står vid stängslet, och en halvmeter ifrån står Zlatan och håller i en penna. Så frågar han killen bredvid mig om det är hans penna. Dom snackar ett tag och jag står bara tyst som ett fån. Kan inte säga något. Tillslut åker vi hem och jag svävar på moln.
Det var första gången jag träffade Zlatan. Imorgon kan jag skriva om när jag tog i hand med honom.
Fan vad skönt det är att skriva ned det här, har aldrig gjort det förut så nu kan jag alltid läsa det svart på vitt. Sen återupplever jag det igen när jag skriver. Bra idé Mariah!
/M
Annars så när jag kollade på matchen och såg hur klacken började sjunga, då gick det rysningar genom min kropp. Fan vad jag saknar tiden då jag verkligen var ett fotbolls freak.
Början på sommaren 2004, det var då det började. Såg en bild på Zlatan inför EM då han satt och hade en blå skjorta på sig. Han var ruggigt snygg och jag vart fast. Som tur var var det ju EM den sommaren så från att inte ha brytt mig ett dugg satt jag bänkad varenda match. Jag klippte ut allt som stod om han i tidningarna, jag tog reda på all fakta jag kunde. Jag var verkligen fast.
Sen i slutet på sommaren (jag kommer ihåg allt mycket väl) så var jag, Madde, Becki, Lina och Emmy inne i Vaxholm för att käka pizza, och på pizzerian ligger det ett Aftonblad. Självklart slänger jag mig över den, och där i står det att svenska landslaget har öppen träning på Råsunda samma dag. Så jag övertalar damerna och vi åker dit. Kollar på träningen och jag är helt exktas. Sen får vi veta att det kommer vara autografskrivning efter träningen så vi går dit. Men min man kommer aldrig och tjejerna är otåliga så vi går till Donken och köper glass. Men jag vill tillbaka till Råsunda så vi går tillbaka, och när vi är en bit ifrån så hör vi hur alla skriker: - ZLATAN, ZLATAN. Så jag börjar ju springa. Och där står han, i egen hög person. Jag får min första autograf av honom, jag var lyckligast i världen. Jag kan ju inte heller slita mig trots att mina vänner vill gå, men vi stannat kvar ett tag på mitt intiativ. Så tillslut är det bara jag och en kill kvar som står vid stängslet, och en halvmeter ifrån står Zlatan och håller i en penna. Så frågar han killen bredvid mig om det är hans penna. Dom snackar ett tag och jag står bara tyst som ett fån. Kan inte säga något. Tillslut åker vi hem och jag svävar på moln.
Det var första gången jag träffade Zlatan. Imorgon kan jag skriva om när jag tog i hand med honom.
Fan vad skönt det är att skriva ned det här, har aldrig gjort det förut så nu kan jag alltid läsa det svart på vitt. Sen återupplever jag det igen när jag skriver. Bra idé Mariah!
/M
Kommentarer
Trackback
